Gå till innehåll

Starfitter

Members
  • Innehåll Antal

    9 359
  • Gick med

  • Besökte senast

Forum Inlägg postade av Starfitter

  1. Att söka jobb, med ett utländskt namn, via nätet är ett lost cause (som tur är så ser jag ut som en grekisk gud och för mig som en, så jag blir inte lika negativt särbehandlad irl som jag har bevittnat många andra bli.).

     

    I dagens träningshetsiga klimat återstår bara att se när folk upptäcker storheten i den väst-afrikanska fysiken. Då är de vi blekfeta grisar som inte har en chans!

  2. Inte sprutmysigt att sitta och syna in en massa SC 150bb djupt ur pos i 3betat mot vad du säger är en duktigt reg. Därav bör vi typ aldrig ha några 8or här och det borde fi veta.

     

    Kan ju tänka sig att man synar in ungefär lika många 8or som för 100bb faktiskt. Men såklart är dom rätt få.

    Beroende om vi spelar donk-spel på river kan vi ju dyka upp med KQcc också. Varje kombo räknas!

     

    Tsynar av river och så vart de wp på resten.

  3. Kul att det uppskattas kolle (= Känner mig väldigt upprepande då det är musik, hamburgare och välmående varje inlägg så får försöka hitta något nytt att skriva om snart.

     

    Hahahahaha ditt liv

  4. Vad händer om man äter negerboll?

     

    Man får en ordbok i huvudet.

     

    Klart jag kan bjuda på längd å vikt:

    Längd 187cm

    Vikt 123kg :)

     

    3061 förbrukar jag en dag vid datorn (lite mindre eftersom beräkningen ju är baserad på smalare personer)

     

    Med de statsen borde du rasa i vikt bara du inte äter riktig skit. Såklart räknas (nästan) alla flytande kcal dit.

    GL

  5. Köper du INCERTO av Taleb får du med Black swan :)

     

    http://pokerforum.nu/forum/1779774-post910.htm (hela TR)

    De delar som jag kan rekommendera är:

     

    - http://www.tripadvisor.se/Hotel_Review-g187147-d4062308-Reviews-Hotel_Eden-Paris_Ile_de_France.html

     

    - http://www.tripadvisor.se/Restaurant_Review-g187147-d3628378-Reviews-Intuition_Gourmande-Paris_Ile_de_France.html

     

    Sen är Paris en perfekt stad att bara flanera i. Ta på fotvänliga skor sen är det bara att ge sig ut.

  6. Bump.

     

    Kenny, bor i Malmös mest privärda hyresrätt men är ursprungligen från Karlskrona. Är 3 år in på juristutbildningen i Lund och ryggar en examen i fastighetsvetenskap (Fastighetsmäklare). Blir en gift man i slutet av sommaren.

    Pokermässigt så började jag lära mig spela sista året på gymnasiet och dingade 10k dullz på turrar innan jag var vinnande. De ledde till att jag fick utrymme att lära mig cashgame utan att gula. Har aldrig spelat på heltid pga studier men ska prova på det under ett år med start om någon vecka.

     

    För fram tråden biches.

  7. imfromsweden, här är en berättelse som jag tror skulle göra dig stor nytta.

     

    Ur dagsflugans resor:

     

    För längesedan, under en av alla mina resor runt jorden, fann jag mig en dag vilse i en främmande skog. En dimma tät som ett snötäcke svepte in bland träden under en måne som sken som en vit ros i det bleka väst. Timme efter timme gick jag utan aning om var jag befann mig eller var jag var på väg, och det var så jag fann vägen till det heliga landet Pokerforium.

     

    En mäktig klippa stod framför mig. Där växte miljontals bär och frukter i alla de färger som droppar av fryst regnbågsljus på klippväggen. Dessa växter, skulle jag förstå, var mycket åtråvärda och invånarna i Pokerforium spenderade dag och natt att klättra efter dem, ofta med livet som insats.

     

    Vid klippans fot brann en eld som, sades det, varade för evigt. Runt den samlades invånarna när de inte klättrade. De diskuterade idéer och taktiker för att snabbare och mer effektivt komma åt de mer attraktiva frukterna: de som växte högst upp. Några nöjde sig visserligen med att plocka låga frukter men många andra ville upp.

     

    Och några kom också upp. De bar med sig stora, utsökta frukter ner och fick platserna allra närmast elden. Lågklättrarna tog platserna längre bort och lyssnade för det mesta på högklättrarna men deltog gärna i diskussioner och hjälpte de som klättrade ännu lägre än de själva.

     

    Men med tiden slutade frukterna att växa på de lägre delarna av klippväggen. Frukterna utvecklade tillochmed gifter för att försvara sig mot de ivriga klättrarna. Dessutom började det regna allt oftare och en hård vind drog in från havet som aldrig verkade lägga sig. Det blev en svår tid. Marken täcktes med kropparna av fallna klättrare och invånarnas mod bröts itu som ett träd i den bittra vinden och dog.

     

    Några klättrare klarade sig dock trots svårigheterna och nådde allt högre höjder. När de satte sig vid elden överöstes de med frågor om hur de kunde lyckas där ingen annan lyckades och vad de gjorde med alla frukter. Massor av nya klättrare samlade sig runt elden för att höra på högklättrarnas historier. Snart var det fler klättrare än någonsin på klippväggen, trots svårigheterna.

     

    Högklättrarna utvecklade en idé att det inte gick att skilja de giftiga frukterna åt de ogiftiga när de satt på klippväggen, så de fokuserade all sin möda på att klättra istället för att lära sig skilja frukterna åt. Detta var en kontroversiell idé. Lågklättrarna blev allt mer aggressiva då de inte förstod vad högklättrarna menade. Till slut tröttnade högklättrarna på att behöva förklara sig och tände sin egen eld på ett nytt ställe där de förbjöd lågklättrarna att sitta.

     

    Läget runt den gamla elden blev kaotiskt. Klättrarna kunde inte höra varandra över deras egna skrik. De bästa saknade all övertygelse medan de sämsta var fulla av passion och obestridlighet. Bara ibland kom klättrarna från den nya elden tillbaka för att delge sina tankar, mest noterbara av dessa Hjortrates, Nebbistoteles och Jellagoras. Men trots att de varit så populära förut uppskattades inte deras försök; nu betraktades de som arroganta och dryga. Deras besök blev färre med tiden.

     

    Några av klättrarna vid den gamla elden lyckades emellertid att också komma högt och plocka de allra finaste frukterna. De skärpte sin förmåga att se skillnad på de giftiga och de ogiftiga frukterna, och de tog bara rätt frukter med sig ner. Så var till exempel fallet med Dawwron och Tard Den Store. Dawwron ville högre än någon annan medan Tard Den Store satt i mitten av klippväggen och väntade på att frukterna skulle växa.

     

    När Hjortrates besökte den gamla elden fick han frågan om vad han tyckte om dessa klättrare och om han nu skulle erkänna sin metod besegrad. Han svarade att han inte litade på deras metoder och att han var osäker på om deras resultat var på grund av skicklighet eller tur.

     

    “Dryga jävel!” skrek massan.

     

    När Nebbistoteles fick samma fråga svarade han bara att de kunde betala honom för att han skulle visa dem hur man klättrar efter frukt på riktigt.

     

    “Hur ska du som inte ens klättrar själv veta hur man klättrar?” skrek massan.

     

    När Jellagoras fick samma fråga svarade han att de skulle sticka och brinna.

     

    “Avensjuck!!” skrek massan.

     

    Både Dawwron och Tard Den Store föll så småningom, men nya tog deras plats, som också föll, och som också blev ersatta av andra. Så höll det på i många år och varje gång ställdes samma fråga till de från nya elden, och varje gång svarade de samma saker.

     

    Men den gamla elden falnade till sist. Bara en glöd återstod och likt rök hade dess klunga av klättrare skingrat sig till andra ställen. Bara några var kvar, andra besökte sporadiskt. Det diskuterades inte mycket klättringsteori längre. Hjortrates besökte sällan, Nebbistoteles försvann helt, och Jellagoras kom bara dit för att slåss.

     

    De flesta visste numera att det inte gick att se skillnad på frukt och frukt, men ibland kom det någon ny och berättade om sin idé att den gröna frukten är bäst att plocka, för den är ogiftig. Ibland det kom någon sa att den röda var bäst, eller den blåa, eller den gula.

     

    “Det stämmer inte”, sa massan alltid. “Kom tillbaka när du vet mer.”

     

    “Det stämmer visst det!” sa personen. “Jag har själv lyckats.”

     

    Med tiden slöt sig personen till massan eller försvann, och sedan kom nästa person och sa samma sak, fick samma svar, och reagerade på samma sätt.

     

    Det är denna cirkel som har pågått i decennium här. På nätterna när himmelen har stängt sitt brinnande öga stänger också jag mina och föreställer att jag befinner mig någon annanstans. Nog kommer en ny tid snart? Nog blir vi kvitt dessa dårar en dag? Men jag vet att det inte är sant. För någonstans slokar en best som tagen ur mina mardrömmar, med en blick lika kall och rå som en demons, och gör sig redo, sin tid kommen till sist, för sin färd till Pokerforium.

     

    .

×
×
  • Skapa nytt...