Ledartavla

Mitt i en flytt, så har därför har starten av boken tagit lite längre tid än jag tänkt mig. Här är iaf första delen av livet 2017, innehåller tyvärr ingen poker, men ska skriva om den biten också vid senare tillfälle. 2017, del ett: Egentligen har jag alltid haft det någonstans i bakhuvudet, men det är först sista åren som jag verkligen förstått att det är polis jag vill bli när jag blir stor. Så i vintras läste jag äntligen upp historian på nätet för att kunna skicka in ansökan till polishögskolan i maj. Det satt hårt inne att läsa gymnasienivå igen efter så många år, men det fanns inga alternativ. Tillbaka till skolbänken. Jag cruisade igenom kursen och fick trots minimalt nedlagt arbete C i kursen, kändes grymt bra att ha skiten avklarad så jag kunde blicka framåt. Det första steget liksom. Sa upp lägenheten i Stockholm i januari, tjejen jag haft någon form av distansförhållande med i ett år valde att dra iväg ännu ett år efter en kort tid hemma, och jag hyrde hennes lägenhet efter hon drog iväg igen. Det var väl mycket som talade för att det var idiotiskt att fortsätta hålla tight kontakt med henne, men ni vet, när man tycker mycket om någon. Men i januari förstod jag äntligen att det aldrig skulle bli något av detta. Så det var dags att lämna Stockholm, för den här gången. Jaha, vart skulle jag nu ta vägen? Valet föll på Gävle. Min bästa polare, som också spelar, hade huserat här sen årsskiftet så varför inte. De gamla hemtrakterna kanske är roliga efter alla år på vift... Men vilket fall som helst, jag behövde någonstans att bo, och det var händelsevis lite lättare att hitta en bra lägenhet jämfört med storstan. Sagt och gjort, hittade en riktigt fin tvåa centralt. Första månaden var fantastiskt rolig, alla gamla polare och utgång varannan dag ungefär. Tyvärr kröp den gamla vardagen som en gång fick mig att lämna krokarna tillbaka rätt fort. Sommaren var egentligen en transportsträcka inför beskedet om när jag skulle få göra antagningstesterna till polishögskolan. Men utgångarna avlöste varandra och det var nog en av mina blötaste perioder i livet. Mindre bra beslut, skulle det visa sig. I mitten av augusti var jag nere i Lund för Malmö Open (snabb sorti, danskar har för mycket tur), och fick ett samtal om att jag hade fått post, från polisen. Härligt, äntligen fick jag veta mitt testdatum. Man slumpas någon av dagarna mellan 21aug-30nov, och jag hade under året intalat mig att jag börjar träna lagom i tid för att fixa fysen. Ni vet, har man väl vant sig vid en bekväm och lat livsstil, är det svårt att ändra sig innan det finns svart på vitt. Time to roll the dice. Och nog för att jag aldrig varit något tärningsproffs, men när den landade på 22 augusti blev jag rätt nedlagen. En snabb kik i kalendern talade om för mig att jag hade tio dagar på mig att gå från halvtjockis utan kondition till hyfsad form. Grattis till livet, din klant.